du?”
“Bra. Vi ska baka muffins.”
Jag frågade om hon ville att jag skulle komma och hjälpa till.
Hon skrattade.
“Nej, mamma sa att vi klarar det själva.”
Sedan blev hon tyst en stund.
“Mormor?”
“Ja?”
“Varför kom du inte när mamma var sjuk?”
Jag visste inte vad jag skulle svara.
Ett ögonblick övervägde jag att säga att jag hade varit upptagen.
Men det hade inte varit sanningen.
Så jag svarade:
“Jag gjorde ett misstag, Emma. Jag borde ha kommit.”
Hon funderade en stund.
Sedan sa hon:
“Men morfar kom.”
“Ja”, svarade jag. “Det gjorde han.”
När samtalet var slut satt jag länge kvar med telefonen i handen.
Jag bestämde mig för att sluta försvara mitt beslut
Fram till dess hade jag försökt förklara mitt beteende.
Jag hade sagt till mig själv att alla har rätt till gränser.
Att föräldrar inte måste vara tillgängliga dygnet runt för sina vuxna barn.






Comments