att hon behöver barnvakt för att handla?”
Jag visste inte vad jag skulle säga.
Min man reste sig, tog bilnycklarna och gick mot hallen.
“Jag åker dit.”
“Men jag sa redan nej.”
Han vände sig om.
“Det betyder inte att jag också måste göra det.”
Sedan gick han.
När han kom fram var ambulansen redan där
Min man ringde mig ungefär tjugo minuter senare.
Hans röst var allvarlig.
“Jag är hos Sara nu. Ambulanspersonalen undersöker henne.”
Jag frågade om hon mådde bra.
“Jag vet inte än. Men hon var väldigt dålig när jag kom.”
Sedan berättade han något som gjorde ont att höra.
När han hade kommit fram hade Saras fyraåriga dotter öppnat dörren.
Hon stod där i sin pyjamas och höll sin lillebror i handen.
Det första hon hade sagt var:
“Morfar, mamma är sjuk. Vi visste inte vem som skulle komma.”
Jag kände hur skuldkänslorna började växa.
Min
Comments